Bissniss Bissniss

F-skatt vs A-skatt — vad gäller egentligen?

Skillnaden mellan F-skatt, A-skatt och FA-skatt förklarad utan jargong. Plus vilken du faktiskt ska välja.

Karin Berg
Karin Berg
Ett skrivbord med skatteformulär, en miniräknare och en kaffekopp

F-skatt, A-skatt, FA-skatt, SA-skatt, preliminärskatt, slutlig skatt. Skatteverket använder en handfull olika ord för i grunden samma sak: vem som ska betala in skatten på pengarna du tjänar. Här är hela skillnaden mellan F-skatt och A-skatt — utan jargong, med konkreta exempel, och med ett par praktiska tips som de flesta missar.

Det här är hela grejen — vem betalar skatten?

F står för företag. A står för anställd. Det är hela bokstavstricket. Det enda riktiga jobbet bokstäverna gör är att avgöra om DU eller någon annan betalar in skatten till Skatteverket.

Är du anställd har du A-skatt automatiskt — din arbetsgivare drar skatten och betalar in den åt dig. Driver du eget och är godkänd för F-skatt sköter du det själv. Driver du både och samtidigt har du FA-skatt — en kombination.

Resten av artikeln handlar om hur det funkar i praktiken, vad du ska välja och hur du undviker de vanligaste misstagen.

A-skatt: när arbetsgivaren sköter allt åt dig

A-skatt är den vanligaste skatteformen i Sverige. Som anställd betalar din arbetsgivare in både preliminärskatt och arbetsgivaravgifter på din lön — innan du ens ser pengarna. Pensionärer betalar också A-skatt på sin pension.

Du behöver inte göra något själv förutom att deklarera en gång om året. Hela systemet är byggt så att de allra flesta knappt märker av sin skatt — den finns där, men någon annan sköter inbetalningen.

A-skatt gäller även egenföretagare som inte vill ha eller har blivit nekade F-skatt. Då blir det din kund eller uppdragsgivare som måste dra skatt och betala arbetsgivaravgifter på det de betalar dig. Det är inte särskilt attraktivt för kunden — vilket är en av de viktigaste anledningarna till att de flesta företagare skaffar F-skatt direkt.

F-skatt: när du själv sköter skatten

F-skatt — eller företagsskatt, som det också kallas — betyder att du själv ansvarar för att betala in skatter och egenavgifter på det du tjänar. Skatteverket formulerar det så här:

“Ett godkännande för F-skatt innebär att du själv ansvarar för att betala in skatter och avgifter (egenavgifter) på ersättning för arbete du har utfört åt någon.”

I praktiken: du fakturerar din kund. Kunden betalar hela summan utan att dra något. Sen är det du som varje månad betalar in preliminärskatt till ditt skattekonto.

Urban Rydin, skattechef på LRF Konsult, sammanfattar det väl i en intervju med Driva Eget:

“F-skatt fungerar i praktiken mer som ett körkort för företagare. Får du inte F-skatt så har du svårt att driva företag som enskild näringsidkare.”

F-skattebevis — beviset på att du är godkänd

När du blir godkänd för F-skatt får du ett registerutdrag (även kallat F-skattebevis eller F-skattsedel). Det är ett intyg som visar att Skatteverket har godkänt dig som företagare. Du kan ladda ner det när som helst från Mina sidor på skatteverket.se.

På varje faktura du skickar ska du skriva “Godkänd för F-skatt”. Det är så din kund slipper dra skatt och betala arbetsgivaravgifter på din räkning. Glömmer du det får kunden problem och du framstår som oseriös — så fäst in det i din fakturamall direkt.

Tre krav från Skatteverket

För att bli godkänd för F-skatt måste din verksamhet uppfylla tre kriterier enligt Skatteverket. Verksamheten ska vara:

  • Självständig — du jobbar inte under en chef som styr dig som en anställd
  • Varaktig — det är inte en engångsgrej, du har för avsikt att driva företaget över tid
  • Med vinstsyfte — du gör det inte gratis eller som hobby utan tanke på avkastning

Du får dessutom inte ha brustit i redovisning eller betalning av skatt, ha näringsförbud, vara försatt i konkurs eller ha missbrukat ett tidigare godkännande för F-skatt. För juridiska personer (aktiebolag, handelsbolag) gäller samma regler för företagsledare och de som har bestämmande inflytande — alltså kontrollerar mer än 50 procent av rösterna.

FA-skatt: när du både är anställd och driver eget

FA-skatt är en kombination av A-skatt och F-skatt. Formellt heter det “F-skatt med villkor”, men i folkmun säger alla FA-skatt.

FA-skatt passar dig som har en anställning och samtidigt driver enskild näringsverksamhet vid sidan om. Det är en mycket vanlig situation — många soloföretagare börjar exakt så. Du har en deltidsanställning som ger trygghet och tar uppdrag genom din enskilda firma resten av tiden. Om du precis fått F-skatt och letar efter dina första uppdrag har vi en separat guide om hur du hittar din första kund som soloföretagare.

Så här fungerar det praktiskt:

  • Arbetsgivaren drar A-skatt på din lön och betalar arbetsgivaravgifter — precis som vanligt
  • Du själv betalar in preliminärskatt och egenavgifter på det du fakturerar i din näringsverksamhet

Du måste hänvisa skriftligt till ditt godkännande för F-skatt på varje faktura du skickar. Skriv “Godkänd för F-skatt” på fakturan. Glömmer du det gäller A-skatten istället — och då måste kunden dra skatt och betala arbetsgivaravgifter på fakturan.

En viktig begränsning: juridiska personer kan inte ha FA-skatt. Driver du aktiebolag eller handelsbolag är det F-skatt rakt av. FA-skatt finns bara för fysiska personer med enskild firma som dessutom har en anställning.

Vilken ska du välja? Snabb beslutsguide

För de flesta är valet uppenbart. Tabellen visar hur du tänker:

Din situationSkatteform
Du är enbart anställd eller pensionärA-skatt (du behöver inte göra något — du har det automatiskt)
Du driver eget företag på heltidF-skatt
Du har deltidsanställning och fakturerar vid sidan omFA-skatt
Du har enbart sporadiska hobbyinkomsterA-skatt + deklarera inkomsten manuellt
Du driver aktiebolag eller handelsbolagF-skatt (FA-skatt är inte möjligt)

Driva Eget pekar på en viktig sak: ibland kan en uppdragsgivare i vissa branscher fråga om du vill ta uppdraget som F-skattare eller A-skattare. Då måste du först och främst ha ett företag — och F-skatt — om du ska kunna välja F-skattvägen. Tar du ett uppdrag som A-skattare får du lön precis som en anställd, med arbetsgivaravgifter som arbetsgivaren betalar utöver.

Hur ansöker du om F-skatt?

Du ansöker via verksamt.se. Logga in med BankID och fyll i blanketten Skatte- och avgiftsanmälan (SKV 4620). Samma blankett används för att registrera enskild firma och momsregistrera dig — du kan göra allt på en gång.

Saknar du BankID kan du istället skriva ut blanketten från skatteverket.se och skicka in den med posten.

Handläggningstiden är två till sex veckor, beroende på hur komplett din ansökan är. Skatteverkets egen siffra ligger på tre till sex veckor. Vill du ha det snabbt — fyll i allt rätt första gången och bifoga handlingar direkt.

Om du har bott i Sverige i mindre än två år behöver du dessutom skicka in handlingar som visar att du inte har skatteskulder i tidigare bosättningsländer. De får vara högst tre månader gamla när du ansöker.

Ändrar du dig senare — till exempel byter från F-skatt till FA-skatt när du skaffar en anställning vid sidan om — kan du göra det via Verksamt.se eller med blanketten SKV 4639 (Ändringsanmälan).

Vad det kostar — och vad du betalar månadsvis

Själva ansökan är gratis. Det kostar inget att vara godkänd för F-skatt heller. Men du betalar preliminärskatt månadsvis så fort godkännandet är på plats.

Preliminärskatten är Skatteverkets gissning av hur mycket du kommer att tjäna under året. Du anger din uppskattade årsinkomst i en preliminär inkomstdeklaration. Sen räknar Skatteverket ut hur mycket du ska betala in. Summan delas på tolv och du betalar in den till ditt skattekonto varje månad.

Förenklat består skatten på din vinst av tre delar:

  • Egenavgifter — cirka 28–30 procent av överskottet (motsvarar arbetsgivaravgifter när du är anställd)
  • Kommunalskatt — varierar per kommun, men ligger i genomsnitt på drygt 30 procent på vinst upp till brytpunkten (cirka 615 000 kr 2026)
  • Statlig inkomstskatt — 20 procent på den del av vinsten som ligger över brytpunkten

För nystartade företag finns en fälla. Skatteverket uppskattar ofta första årets inkomst till noll — vilket betyder att du betalar noll i preliminärskatt under uppstartsåret. Det låter trevligt. Problemet är att hela skatten kommer som en restskatt nästa år, och då kan smällen bli rejäl. Mer om det längre ner.

Säljer du momspliktiga varor eller tjänster och omsätter över 120 000 kronor om året behöver du dessutom momsregistrera dig. Den anmälan görs i samma blankett som F-skattansökan.

Räkneexempel: faktura på 10 000 kr vs lön på 10 000 kr

En uppdragsgivare säger att du antingen kan få 10 000 kronor som lön (A-skatt) eller fakturera 10 000 kronor plus moms (F-skatt). Vilket är bäst?

Det första alternativet är förenklat bättre. Här är varför.

Som A-skattare får du 10 000 kr i bruttolön. Av det dras kommunalskatt (~30 %) — kvar har du cirka 7 000 kr. Arbetsgivaren betalar dessutom arbetsgivaravgifter (~31,4 %) ovanpå — men det är arbetsgivarens kostnad, inte din.

Som F-skattare fakturerar du 10 000 kr + 2 500 kr moms = 12 500 kr. Momsen skickar du vidare till Skatteverket. Av de 10 000 kr du behåller måste du själv betala:

  • Egenavgifter (~28 %) = 2 800 kr
  • Kommunalskatt på resterande vinst (~30 %) = cirka 2 160 kr

Kvar att leva på: ungefär 5 040 kr.

Med andra ord: när du fakturerar med F-skatt måste du ta höjd för egenavgifterna i ditt pris. Som Urban Rydin uttrycker det: “Det är jätteviktigt att inte bli lurad utan att faktiskt ta höjd för att egenavgifter ska betalas.” Som tumregel: lägg på minst 30 procent ovanpå den lön du skulle vilja ha — bara för att komma till nollpunkt. Vi har en separat artikel om prissättning för småföretagare som går igenom hela kalkylen steg för steg.

Vad händer om du förlorar F-skatt?

Skatteverket kan återkalla din F-skatt om du missköter dig. De vanligaste anledningarna:

  • Du betalar inte din preliminärskatt
  • Du lämnar inte in inkomstdeklaration
  • Du går i konkurs
  • Du får näringsförbud
  • Du har inte kvar någon näringsverksamhet — företaget har “somnat” och förväntas inte komma igång på minst ett år

När godkännandet är återkallat ska du ta bort texten “Godkänd för F-skatt” från alla dina fakturor och offerter. Skattemässigt blir du behandlad som en anställd hos varje uppdragsgivare — alltså måste de dra skatt och betala arbetsgivaravgifter på vad de betalar dig. För de flesta kunder är det en deal-breaker. Det är därför Urban Rydin kallar F-skatten för ett körkort.

Vill du få tillbaka F-skatt efter att Skatteverket dragit in den finns en karenstid på två år innan du kan ansöka på nytt. Och du måste först ha gjort rätt för dig — alltså betalat in de skatter som var problemet från början.

Kontakta Skatteverket direkt om du ser att du inte kommer kunna betala in en månad. De är ofta bättre att prata med tidigt än att bli tysta och hoppas på det bästa.

Kan du driva företag utan F-skatt?

Tekniskt sett — ja. Praktiskt sett — det är jobbigt.

Du har två alternativ. Det första är att skriva “Ej godkänd för F-skatt” på alla dina fakturor. Då måste din kund (om det är ett företag) dra skatt och betala arbetsgivaravgifter på det de betalar dig. De flesta företagskunder backar då. Det funkar möjligen om dina kunder är privatpersoner som inte påverkas av detta — men då tappar du också rätten att dra moms och rätten att göra avdrag på vissa kostnader.

Det andra alternativet är att bli egenanställd hos en plattform som CoolCompany, Frilans Finans eller liknande. De har egen F-skatt och tar ut en avgift (vanligtvis 5–6 procent av fakturabeloppet) i utbyte mot att de står för all administration. Lönen kommer in på ditt konto skattad och klar. Det funkar bra för enstaka uppdrag eller om du inte vill ta steget hela vägen till eget bolag — men du tappar möjligheten att dra av kostnader och bygga upp en egen företagshistorik.

För de allra flesta som driver verksamhet på allvar är F-skatt det enda rimliga svaret.

Praktiskt tips: spara 30 procent från dag ett

Den vanligaste fällan för nystartade soloföretagare har inget med F-skatt eller A-skatt att göra. Det är hur du hanterar pengarna efter att fakturorna kommit in.

För nya företag uppskattar Skatteverket ofta inkomsten till noll under första året. Det betyder att din månatliga preliminärskatt också blir noll. Det känns härligt — fram tills nästa år, när hela skatten kommer som restskatt på en gång.

Lös det på dag ett. Öppna ett separat sparkonto och flytta över 30 procent av varje faktura så fort pengarna kommer in. När restskatten kommer ligger pengarna där. Allt annat är ett dåligt år.

Den enkla regeln är värd att tatuera fast: du har inte tjänat 100 procent av din faktura — du har tjänat 70 procent. Resten är skatt, även om Skatteverket inte har bett om den ännu.

Vanliga frågor

Måste jag ha F-skatt för att fakturera?

Nej, men det är starkt rekommenderat. Utan F-skatt måste din kund (om det är ett företag) dra skatt och betala arbetsgivaravgifter på din faktura — det gör att de oftast väljer att inte anlita dig. F-skatt = du betalar din egen skatt.

Vad är skillnaden mellan F-skatt och FA-skatt?

FA-skatt är en kombination: du har både F-skatt (för din egen verksamhet) och A-skatt (för en anställning vid sidan om). Vanligt för soloföretagare som har en deltidsanställning men driver eget på resten av tiden.

Hur ansöker man om F-skatt?

Via Skatteverket — antingen samtidigt som du registrerar enskild firma eller separat. Det är gratis och tar oftast 2–4 veckor. Du loggar in på verksamt.se eller skatteverket.se.

Vad händer om jag förlorar F-skatt?

Om du missar att betala in din preliminärskatt eller deklarera kan Skatteverket dra in din F-skatt. Det är allvarligt — utan F-skatt blir det praktiskt taget omöjligt att fakturera företagskunder. Kontakta Skatteverket direkt om du har problem.