Effectuation är en metod, för hur entreprenörskap går till. Den kan jämföras med t.ex. den vetenskapliga metoden för hur det vetenskapliga tillvägagångssättet går till. Enligt Saras Sarasvathy, forskare vid Darden Graduate School of Business Administration, University of Virginia, finns det en entreprenöriell metod som alla kan lära sig.
Den entreprenöriella metoden handlar om att upptäcka och genomföra en idé. Man kan då ställa sig frågan varför ingen annan redan gjort samma sak. Är det något speciellt med entreprenörer som gör att just de upptäcker affärsmöjligheter? Förklaringen kan vara att en entreprenör utgår från vilka resurser som finns tillgängliga samt att entreprenören skapar möjligheter genom den entreprenöriella metoden. Det betyder också att vem som helst kan bli entreprenör genom att lära sig den entreprenöriella metoden.
Det finns mängder med exempel på företag som har startat genom att nya möjligheter har skapats. T.ex. cafékedjan Starbucks.
Starbucks startades av tre killar som älskar kaffe. De började med att sälja importerade kaffebönor i en liten affär i Seattle. Affärerna gick inge vidare. Tills grundarna kom på att börja sälja färdigt kaffe i stället.
För att ta reda på hur erfarna entreprenörer, så kallade expertentreprenörer, skapar nya möjligheter studerade Sarasvathy 27 företagsgrundare. För att platsa i undersökningen skulle de ha startat flera företag, hållit på i minst 10 år och haft både framgångar och misslyckanden. Metoden hon använde kallas för protokollanalys. Den går ut på att man låter experten lösa komplicerade problem samtidigt som de tänker högt. På så sätt kan man se hur de har gått tillväga för att lösa problemet.
I undersökningen visade det sig att över 63 procent av de studerade entreprenörerna använde effectuation för att lösa problem under mer än 75 procent av tiden.
För att förklara hur själva metoden går till, kan man ta exemplet med matlagning. Ett effectual, effektuellt eller ändamålsenligt tillvägagångssätt utgår från vilka ingredienser som finns och gör det som går att göra med de tillgängliga ingredienserna. Ett mer traditionellt eller ”causal” tillvägagångssätt är att gå systematiskt till väga: hitta ett recept, köpa rätt ingredienser och följa receptet till punkt och pricka.
– En viktig skillnad är att med den effektuella metoden vet vi inte alls vad resultatet kommer att bli. Det är större chans att det blir något helt nytt, som ingen har gjort innan, men det är också större risk att det går helt åt skogen. Det här sättet är mer kostnadseffektivt och spar på resurser.
Ett något svårare exempel kan vara att starta en restaurang. För att göra det på ett traditionellt, orsaksmässigt sätt finns många saker att ta hänsyn till: du måste göra en marknadsundersökning, bestämma vilken typ av mat som ska serveras och till vem, ta reda på vad de tänkta kunderna vill ha och till vilket pris, räkna ut vad det kommer att kosta och skaffa finansiering, samt skaffa lokal och anställa personal.
– Om du i stället arbetar enligt den entreprenöriella metoden, på ett ändamålsenligt sätt, startar du med vem du är. Vilken typ av mat gillar du eller kan du mycket om. Är du duktig på att laga mat själv eller är det någon annan som ska laga maten. Nästa sak är pengar. Du kanske inte har de pengar som behövs för att starta restaurang. Man kan starta i mindre skala. Kanske starta catering eller leverera färdig mat till den lokala affären. Du kanske får skjuta upp din dröm, men grejen är att det finns många sätt att göra det på. Med den entreprenöriella metoden kan affärsidén förändras över tid.
Enligt den klassiska, orsaksmässiga metoden går man alltså mer systematiskt och planerande till väga. Det handlar om att försöka förutsäga framtiden och ju bättre du kan förutsäga framtiden, desto mer kan du kontrollera den och i desto större grad kan du skydda dig mot det oväntade. Målen är tydliga, satta från början och verksamheten går ut på att nå målen.
Den entreprenöriella, ändamålsenliga metoden fungerar i princip tvärtom. Det handlar inte om att förutsäga framtiden, utan i stället om att anpassa sig när den väl kommer och om att kontrollera framtiden så att man inte behöver förutsäga den. Du utgår alltid från vem du är, vad du kan och vilka du känner. Målen tillåts att ändras och utvecklas under resans gång, bland annat beroende på vilka människor du kommer att arbeta med.
En annan sådan här princip som kan knytas till den entreprenöriella metoden är att du investerar med hänsyn till vad du har råd att förlora, inte med hänsyn till förväntad vinst.
En annan teknik som ingår i den entreprenöriella metoden är att skapa nätverk av olika självvalda intressenter. Man försöker inte sälja sin idé i någon större utsträckning, utan knyter till sig personer som knackar på dörren och vill vara med av egen fri vilja. Helt enkelt utnyttja de resurser som finns till hands, eller de oväntade händelser som dyker upp.
– Om någon kastar tomater på dig, gör tomatkross.
Att kunna hantera misslyckanden är minst lika viktigt som att kunna hantera framgångar.
Den entreprenöriella metoden kan sammanfattas i sex punkter:
1. Entreprenörer startar med vad de har och vilka de är. Vad vet du mycket om? Vad tidigt eller djupt personliga erfarenheter har påverkat dig? Vilka kopplingar har du? Utnyttja dessa tillgångar för att göra något och sedan se vad som kommer av det. Detta första steg leder till ytterligare tillfällen, och ibland är dessa möjligheter är mycket stora och oförutsägbara.
2. Entreprenöriella företagare begränsa risken genom att förstå vad de har råd att förlora vid varje steg. Sanna entreprenörer tar aldrig mycket risk på en gång. Man bedömer hur mycket man kan förlora och satsar det. Varken mer eller mindre. Vad är det värsta som kan hända? Hursomhelst, nya möjligheter uppstår normalt eftersom insatser lockar andra.
3. Entreprenörer skapar sin egen marknad. Marknaden för ett företag är ofta oklart vid tidpunkten för grundandet.
4. Entreprenörer litar på folk. De bästa entreprenörerna involverar fler personer i processen, eftersom fler människor betyder mer tillgångar, som ofta har en exponentiell positiv effekt på det slutgiltiga resultatet.
5. Eftersom entreprenörskap är bara en tillämpning av verkningsfull logik och inte resultatet av medfödda personlighetsdrag, kan det läras ut.
6. Misslyckanden ökar oddsen för individuell framgång. En entreprenör som tar sig igenom ett misslyckande har större chans att lyckas i senare rundor. Ett misslyckande lär företagaren om rimliga risker, och ger kunskap om hur man kan maximera möjligheterna i framtiden.